Ældre menneskers forestillinger om fremtiden og døden

 

Magnus Broström har forsvaret afhandlingen – Äldre människors föreställningar om den egna framtiden, döendet och döden – ved Linköpings Universitet Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier.

 

 

Sammanfattning: Av de drygt 90 000 personer som avlider i Sverige varje år är cirka 80 procent 65 år eller äldre.

 

Döden förknippas därför ofta med ålderdomen, det är då de flesta människor dör i dag och det är då, så småningom, de allra flesta av oss kommer att dö. Trots detta faktum har äldre människors syn på döendet och döden hittills fått begränsad uppmärksamhet.

 

En bakomliggande orsak till detta är att äldreforskning och dödsforskning sällan har förenats, och dessutom synliggörs äldres döende och död nästan inte alls i offentlig debatt. Frågan är då vad äldre människor – som har levt ett långt liv och vars kvarvarande tid successivt krymper – har för föreställningar om och förhållningssätt till den egna framtiden, döendet och döden?

 

Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 27 äldre kvinnor och män i åldrarna 70 – 91 år, vilka alla bodde i ordinärt boende och betraktade sig själva som relativt friska. Resultaten visar att funderingar och agerande inför en krympande framtid utgör centrala inslag i de äldres vardag och att de laborerar med olika tidshorisonter. Ett annat resultat handlar om vad som är rätt tidpunkt i livet för att fundera på döden, samtala med andra människor om döden, för att planera inför döden och ett ”efter döden”.

 

Det är en komplex bild av äldres föreställningar om den egna framtiden, döendet och döden som framkommit, där teman som åldersmönster, ett förlängt livsolopp, ansvar, kontroll och värdighet är centrala inslag. Ytterligare ett viktigt resultat handlar om att relativt friska äldre människor, så kallade ”tredje åldrare”, faktiskt ägnar tid åt att planera inför, fundera på och prata om det egna döendet och döden. I tidigare forskning om tredje åldern har tystnaden kring döende och död varit påtaglig.

 

På något vis förmedlar denna forskning en bild av att livet i tredje åldern, vilket ofta beskrivs som att man ska vara aktiv, oberoende och handlingskraftig, inte bör inkludera temat döden – den ”dödsfria tredje åldern”. Det tycks finnas en implicit uppfattning bland forskare om vad som bör studeras i tredje respektive i fjärde åldern, men också en tydlig uppfattning om vad det innebär att vara tredje åldrare respektive fjärde åldrare. De här begreppen döljer att livet på många sätt är ett kontinuum, alltså en pågående process där man inte från den ena dagen till den andra byter från ett tredje till ett fjärde åldernliv.

 

Det finns alltså en tydlig rågång mellan dessa forskningsområden, där döende och död definitivt tillskrivs fjärde åldern. Studien bidrar till att göra denna skiljelinje mindre tydlig. Döden finns i högsta grad med i livet både i tredje åldern och i fjärde åldern. Att vara aktiv och eftersträva självförverkligande kan också innebära att ta ansvar och kontroll över den egna döden för äldre människor. Avhandlingens resultaten kan bidra till en bättre förståelse av äldre människors situation i ljuset av en krympande framtid, döende och död.

 

Magnus Broström e-post: magnus.brostrom@liu.se Hela avhandlingen finns på http://liu.diva-portal.org/